Ärligt talat så trodde jag inte det... Trodde min nervositet skulle ta överhand, och snövädret gjorde ju inte det hela bättre... Hann med att prova på underlaget på olika vägar under uppvärmingen, men sen började det snöa precis lagom till jag skulle köra upp. Typiskt...
Hade gått igenom säkerhetskontrollen så noga, både praktiskt och i huvudet flera gånger, och det enda jag fick göra var att kolla luften och mönsterdjupet i däcken... Det var ju... svårt.... :/
Först stadstrafik. Råkade få ett motorstopp ganska så i början, vid ett rödlyse, på grund av nervositeten. Sedan gick det bra en stund, men eftersom det snöade så gatorna blev igensnöade så var det svårt att se vägmarkeringar och mittlinjer... Inget kul på uppkörning! Svängde höger in på en gata och la mig i högerfilen. Pga snön på vägen såg jag ganska sent pilarna på vägen som visade att höger fil bara var för högersväng i nästa korsning. Där gjorde jag en tabbe. Jag blinkade vänster för körfältsbyte innan jag kollade döda vinkeln där det kom en bil. Slog av blinkersen, släppte på gasen, lät bilen köra förbi och hann ändå gå över till vänstra körfältet innan korsningen.
Körde igenom stan och ut på motorvägen där tempot för alla trafikanter var ganska lågt pga snön.
Skulle köra av mot Väla och eftersom jag inte visste hur väglaget var på avfarten så började jag bromsa försiktigt redan innan avfarten, som man normalt sett inte ska, men med tanke på vädret och att jag inte hade bilar precis efter mig så kändes det säkrast. Dock visste jag inte ifall han kanske skulle tycka det var fel eftersom man i bra väder inte ska göra så, och väglaget trots allt inte var så dåligt.
Körde in på Väla och skulle parkera. Gjorde en enkel parkering, som körskoleläraren som jag körde med 2 gånger förra veckan sagt till mig att göra, just för att göra det så enkelt som möjligt. Det var ganska gott om tommar parkeringsrutor, så där rutorna ligger kant i kan med näsorna/rumporna mot varandra, där körde jag över de första, för att komma till den andra raden, om ni fattar vad jag menar.
När jag var klar och sa att jag var nöjd sa uppkörningsnissen "man får inte göra det så enkelt". Paniken jag fick då!! Satte nästan hjärtat i halsen!! Då log han och sa "jag skojar bara, klart man får göra det enkelt för sig!"
Puuuh!!!
Ut från Väla och ut på landsväg. Vänstersväng på landsväg. In i litet samhälle och svänga på ställen man absolut inte såg linjerna... Trodde dessutom att han skulle tycka jag körde aldeles för långsamt och mesigt... Men var noga under hela körningen att växla ner i ännu mer god tid än vanligt inför korsningar och nästan krypa fram ifall det skulle vara halt.
Ut på motorvägen. Där var det ganska uppkört i högra körfältet, men ändå gick trafiken sakta. Hamnade efter en bil från en annan trafikskola som låg i 80. Satt och funderade en lång stund ifall han kanske tyckte man skulle köra om i ett sådant läge, när framförvarande kör så pass sakta, men eftersom det var en del mer snö i vänstra körfältet och lite spårigt så låg jag kvar i sakta tempo i det bra körfältet.
Sedan kom en större tabbe... Det var en påfart som kom lite snett nerifrån, och jag kollade dit tre gånger för att hålla koll på ifall det kom någon bil därifrån. När spärrområdet vid påfarten nästan var slut la jag all fokus framåt istället, och då kom det en röd bil i full fart från påfarten, körde förbi mig på högersidan och smet in framför mig. Jag blev ganska chockad av att den dök upp eftersom jag faktiskt hade tittat dit flera gånger! Reaktionen var ju direkt att släppa på gasen när jag såg honom bredvid mig, men fick lite smått panik över att ha missat den bilen. Trodde definitivt att detta var en situation som jag absolut skulle bli kuggad på!
Var extra nogrann med att bevaka påfarterna efter det för att inte få fler missar.
Motorvägen går vidare in till centrum, där vi svängde av vid trafikverket och tillbaka dit vi började.
Var helt skakis när jag parkerat och tankarna gick i huvudet. När han sa att jag var godkänd kändes det som om en stor tyngd rann av från axlarna. SÅ SKÖNT!!!! Jag slipper mera!!!! Men jag fattar det inte riktigt... Jag får köra själv nu! :O
Min körskolelärare åkte med hela uppkörningen, vilket köndes skönt. Han och uppkörningsnissen satt och pratade en del så det fick mig att slappna av något mot vad jag förmodligen gjort om han hade suttit tyst bredvid och bara inspekterat varje liten rörelse jag gjorde.
Jag och min körskolelärare pratade igenom körningen efteråt och han sa att jag verkade väldigt lugn och löste situationerna jag hamnade i på ett bra och lugnt sätt, vilket förmodligen räddat mig.
Verkade lugn... Det var ju allt annat än vad jag kände mig... Kändes som att nervositeten skulle bubbla över när som hellst.
Jag var så skakis att han fick köra tillbaka till körskolan. Kändes som att jag inte skulle klara mer just då. :p
Men nu är det över!! Nu är det klart!! Jag har klarat det!! Nu ska jag bara vänta på att det lilla rosa kortet dimper ner, sedan bär det av tillbaka till Visingsö på lördag!! :)
 |
| Chockad över att ha klarat det... :p |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar