John Moore-träningen!

Igår var det äntligen dags för våran träning/clinic för John Moore som vi bjudit hit ut till lilla Visingsö!!
På förmiddagen hade vi kund på lite hästar, och efter lunch satte jag igång och städade och fixade i ridhuset. Det skulle ju vara rent och fint, både i ridhuset, på läktaren och i det inglasade rummet. Ytor skulle torkas, golv skulle städas, stolar skulle sättas fram... Det tog ungefär 2 timmar att bli klar med allt.
Vid 4 kom Anna och John, och annat folk började dyka upp efter det. Tog in Sanna för att göra henne ren och redo, sedan fick hästarna stå i sina boxar och vänta tills det blev deras tur.
Det var jag, Anna och Molly som skulle träna med våra hästar, och det var även en del folk som hade tagit sig dit för att titta på och lära sig lite.
Han förklarar väldigt mycket för de som tittar på oxå, och inte bara för de som tränar. Jag har varit med Anna på två 2-dagars träningar i Lindesberg för honom tidigare, plus en clinic i Göteborg och det har varot väldigt lärorikt trots att jag bara har tittat på då!

Vid 5 började clinicen, och första 1,5 timmen lyssnade vi alla på John, utan hästar. Han pratade bl.a om sin egen bakgrund, hans sätt att träna hästar, ridkonstens historia, och hur och varför ridning skiljer sig så mycket mellan olika länder och ridstilar trots att alla använder sig av samma djur. Han gick även in på hur hästars hjärnor och instinkter fungerar och massa annat intressant. En del visste jag ju sedan tidigare, och en del har jag hört honom berätta om innan, men det var ändå väldigt intressant och kul att lyssna på allt han berättade om!

Så var det dags att ta in hästarna! Vi började såklart med arbete från marken. Han bad oss göra olika övningar, som 'look at me'-game och sending-game mm, medans han tittade på hur vi gjorde, och hjälpte oss till en bättre teknik om vi inte gjorde helt rätt eller inte riktigt fick det resultatet vi ville.
Varje ekipage fick lite olika övningar att träna på eftersom vi är på lite olika stadier i träningen alla tre. (Jag orkar inte skriva om vad de andra fick göra för då kommer det bli ett låååång inlägg, så jag fokucerar mer på mig och Sanna.)
Han lånade även våra hästar lite för att se hur de reagerade på när han "pratade strunt". Gjorde saker som inte betyder något och väntade ut hästarna tills de insåg det och började slappna av istälet för att jaga upp sig över ingenting.
Han gjorde "drunken cowboy-game" med Sanna. Då vinglar man runt hästen som om man var full. Det är en av sakerna man kan göra för att träna det jag skrev ovanför.
Sanna brydde sig inte nämnvärt om det, medans hon reagerade ganska ordentligt på det han gjorde precis innan. Han frågade publiken varför hon var okej med den den sista övningen, men inte med den första, och de kom fram till att det måste betyda att jag är full ofta.... Haha! Nja... Kanske inte, nej... Nej, anledningen var att hon egentligen inte är rädd, men hon spelar. Hon är en drama queen! (Som så många andra hästar....) Hon har förmodligen kommit undan med att spela rädd många gånger i sitt liv, vilket inte är så ovanligt....
Måste träna mer på sånt. Diddan var ju suverän med sånt! Jag kunde ha henne stående med groundtie och sedan göra i stort sett var som hellst runt om och in närheten av henne utan att hon rörde en min. Hon visste att jag hade en massa lustiga idéer för mig som hon inte behövde bry sig om. Som när jag hoppade små grodorna runt henne, eller gick och studsade en yogaboll omkring henne. ;)

Sedan blev det riddax. Jag och Anna red i repgrimma, Molly red i träns.
Att böja nacken var det första vi gjorde. Att be hästen ge efter i nacken åt sidorna. Gick vidare till att flytta undan rumpan. Det gjorde vi genom att först be hästen böja huvudet åt sidan, sedan höja handen, ändra sina vikthjälper och med skänkeln be bakdelen flytta undan. Sedan sätter man sig "till rätta" igen, stilla, och väntar ut att hästen inser att man släppt trycket och inte ber om nånting, och då stannar. När den står stilla med eftergiften i nacken åt sidan, då släpper man ut på lång tygel så den får eftergift och belöning.

Det sista vi gjorde var att börja träna på övergångar med de precis använda 'hjälpmedlen'. Övergångar mellan halt och skritt och tillbaka till halt var det vi började med.
Från halt, ta med hästen tydligt framåt så den börjar skritta. För att göra halt sedan så ska man sluta ta med hästen framåt, alltså sätta sig i sin opåverkande grundsits. Ge hästen någon sekund att lyssna, och gör den inte det, tar man i yttertygeln och ber hästen böja halsen åt sidan. Den börjar snurra och man väntar ut tills den stannar och ger efter innan man släpper ut tygeln. Efter några gånger räckte det med att böja halsen så stannade hon (utan att snurra), efter några fler gånger räckte det att jag sträckte yttertygeln. Med mer träning ska jag nog lyckas få henne att lyssna på bara sätet när jag ber henne stanna oxå, inte bara när jag ber om fart frammåt (vilket hon tycker är bättre). Ska även börja använda mig av samma sak i övergångar mellan skritt och trav.

Sedan var det avslutningssnack och redan slut! :o
Clinicen var planerad till 3 timmar, och han höll på i en extra halvtimme dessutom, så helt sjukt hur 3,5 timme kan gå så fort!!
Det var så kul och jag hoppas vi kan få hit honom fler gånger!! :)
Hoppas detta var intressant för er att läsa oxå! ;)