Hästarna är matade och nattade.
Har varit ute och tömkört Winstone i stormen och skymningen.
Helt själva på för honom okända vägar, men han traskade på så duktigt med långa kliv (så jag knappt hann med) och frustade nöjt.
Det ända han tyckte var farligt var en bil som tydligen var väldigt hemsk, ett köttätande cementrör bredvid vägen och de skräckinjagande plåtportarna på en lada som slog i vinden när vi gick förbi.
Men fy som det blåste! Nästan så att tömmarna blåste iväg... Nu får det vara nog med blåsande tycker jag!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar