Jag ser det snöar!

Kvällsfodrade i snöfall ikväll. Lite mysigt faktiskt!

Idag fick sig Prima kon en skrittrunda med sällskap av Anna och Hannibal, och hon var riktigt lugn och avslappnad. Skuttade inte en enda gång! ;-)
Och då ska ni veta att i somras gick det inte direkt lugnt till att rida ut på henne med gamla Hannibal som sällskap. Hannibal som brukar vara den stabila farbrorn som sällskapar unghästarna på deras första uteritter, men ihop med Prima var det något helt annat!

Han kände ju av hennes energi som var totalt uppe bland molnen då, och han kunde påverka henne så lätt och få henne att börja skutta och ha sig! Jag har aldrig varit med om något liknande!
Det är en sak om man är ute och rider och den första hästen börjar ladda för galopp, och den andra fångar upp det och börjar ladda den oxå. Det är inte så konstigt. Men när jag travade Prima några meter framför Anna och hon kände att Hannibal frågade ifall de kanske kunde galoppera lite, då började Prima studsa och fara direkt. Så snabb på att plocka upp Hannibals energi!

Eller om vi låg och travade snett bredvid varandra och Hannibal fick bogen i jämnhöjd med mina skänklar, så kunde Anna känna hur han puttade bogen en liten centimeter närmre oss, och direkt fattade Prima galopp!
Jag har aldrig varit med om att en annan häst kan "rida" hästen jag sitter på på det viset.

Hästarnas värld är verkligen väldigt speciell och intressant, och man lär sig saker av dom hela tiden!

Imorgon ska jag och kossan prova på våran nya träningsgren!
Jag har sett fram emot detta otroligt länge! Hoppas bara fröken Q tycker det är lika roligt som jag så vi kan fortsätta med det sedan! :-)